#.27

Jag sjunker ner i det varma vattnet. Det omsluter mig nästan helt. Tystnaden ligger som en filt över allt och besluten har landat i sin fasta form. Jag läppjar på det fyllda glaset whiskey och känner hur ron infinner sig. Lemmarna börjar slappna av och jag vet att det bara är början, tabletterna kommer att börja verka snart och den enda anledningen att dricka whiskey är att det är gott.

En sista skål för det liv som var helt utan mening. Jag dricker en stor klunk och känner sömnen komma. En evighet. Jag förväntar mig inte längre någon himmel och jag har aldrig trott på något annat helvete än det som jag redan levt.

Till slut ger man upp. Det är meningslöst att strida när det bara finns en utväg. Jag har passerat Rubicon. Ingen återvändo. Bara kapitulation. Vattnet kommer fylla mina sovande lungor. Det svarta vattnet blandas med vattnet från åsen.