#.1

Han frågade mig om råd. Han ville bara att jag skulle lyssna. Det fanns inga råd att ge, bara hans hjärta som skulle komma till ett beslut. Hon fanns där; en armlängds avstånd. Men att röra henne kunde ge brännskador av kyla. Den andra kvinnan fanns lite längre bort. Och att röra henne kunde ge brännskador av brännande passion.

Hon håller på att försvinna. Sa han och såg sorgsen ut. Jag var bara tyst. Väntade. Det fanns inget att säga. Jag var monologens publik. Att få uttala tänkta tankar och veta att någon hörde. Det var det viktiga. Inte att jag avbröt med goda råd, med uttänkta strategier. Den taktiska kartan behövdes inte. Allt var skrivet i hans hjärta men fortfarande med osynligt bläck.

Allt håller på att gå under. Det enda vi har är en överenskommelse. Byggd på vana och skuld. Nu var han tvungen att välja. Igen. Välja mellan att se henne sakta försvinna, tunnas ut, bli mer och mer transparent. Vi visste båda att det delvis var hans fel. Men inte bara. Eller så fanns möjligheten för ett liv som var vad han alltid sökt. Konsten, passionen, skönheten. Tvillingsjäligheten.
När han tände ännu en cigarett darrade hans hand. Ångestens demoner fanns i hans ådror. Allt höll på att rämna. Verklighetens grundvalar skakade. Gapen öppnade sig inför våra ögon.