Uppvaknanden

Vaknar upp. Klipper med ögonen. Kisar mot ljuset.
Var det så här verkligheten ser ut.
Hänger ut de sjöblöta lakanen och känner att livet ändå finns där.
En ny morgon. Fortfarande skakig. Fortfarande mår kroppen dåligt och själen är trött och svart. Men jag lever.
Sträcker på mina spända lemmar. Det knakar. Duschar. Låter vattnet sköja bort marornas spår. De har dragit sig tillbaka, retirerat och gett mig vapenvila.
Vila. Vila ett tag.
Om jag kommer åter?
Jag vet inte.
Jag kanske stannar vid frukostbordet...