Ten ton truck

Jag är trött.
Jag är låg.
Jag är nöjd.
Att inte låtit monstret
få tag på mig.
Att inte statyn
fått krossa mig.
Jag har jobbat.
Jag har döpt.
Jag har sprungit.
Men inte från något
mer till något.
Jag stannar upp.
Jag måste tänka.
Jag kan inte bara
bli frisk.
Inte i en handvändning.
Inte på en femöring.
Jag har pressat mig.
Fem dagar.
Tre kvällar.
Julbord.
Dop.
Kalas.
Jag har klarat det.
Jag föll inte igenom.
Testet höll.
Jag höll.
Trots att helvetet
bröt lös.
Jag lever.
Jag börjar vänja mig
vid den jag blivit.
Fler landmärken sätts upp.
Jag hittar mer och mer.
Jag utforskar
nya stigar i mig själv.
Jag ritar en ny karta.
Jag har inte
längre någon
räddare i nöden.
Jag står på egna
darriga ben.
Jag vet att
jag kommer att
snubbla igen.
Jag vet det.
Men jag vet
att benen bär.
Även i de här
nya skorna.

"And if a double-decker bus
crashes into us
To die by your side - Is such a heavenly way to die
And if a ten-ton truck
kills the both of us
To die by your side - Well, the pleasure and the privilege is mine"
The Smiths: There´s A Light That Never Goes Out